Semmelmannen

Efter pilotavsnittet igår kan det väl bara bli bättre tänker nog både ni och Semmelmannen himself. Och visst, intrigen tätnade snabbare än man hann säja lösskägg. Apropå detta har det på omvägar nått mig information som säger att bagerierna håller utkik efter Semmelmannen. Man tror sig dessutom ha sett honom, och mejlar honom denna info. Det roar mig mycket, kan jag säja. Ponera att Semmelmannen är en redan känd person, varför inte Doktor Alban Nwapa tillexempel. För att nämna någon. Sannolikheten att man då skulle lägga pannan i djupa veck och tänka: “hm undrar om inte det där är Semmelmannen?” är ju väldigt väldigt liten. Snarare är väl tanken som flyger genom huvudet: “herre min skapare, det är ju Doktor Alban!”. 

Jaja, chansen att man skulle få se Doktorn vid Hornstull är väl ungefär lika stor som att Fettisdagen skulle börja infalla på en lördag. Det var nämligen i denna stadsdel Semmelmannen lade vantarna på dagens diamant. Bakom den åttafiliga motorvägen vid Västerbrons fäste gömmer sig Heleneborgsgatan, och på numero 19 gömmer sig ett litet litet konditori slash chokladdelikatesshak vid namn POCK. Som naturligtvis inte kan stå för nånting annat än Per Olsson Choklad och Konditori. Glasklart!

Ni är några stycken som vurmar för detta ställe, så det var inte bara inramade diplom från Konditor-SM som gjorde att Semmelmannens förväntningar var förhållandevis högt skruvade.

Och det är, snökanoner och Rysslandskyla till trots, omöjligt för en semmelman att inte dra på mungiporna när man ser såna här darlingar!

Välfyllda så till bredden med grädde och framför allt mandelmassa signalerar de här semlorna bara en sak: kom och ät upp mig. De kan liksom inte skyla sig, men som ni ser håller POCK:s bagare proportionernas principer lika högt som någonting annat - ett måste för att uppnå perfektion i Semmelmannens petiga värld.

Nu råkade tyvärr locket bli fraktskadat på just mitt exemplar, men det förtar inte totalintrycket eftersom florsockertäcket var exemplariskt från början. Det är sannerligen skillnad som natt och dag på gårdagens oinspirerande dekorsockrade torrlock och POCK:s vackra, sockerdoftande florsocker. Som när jag lyfter på locket dessutom yr alldeles kort i luften som nyfallen snö. Sagolikt. Och detta lock är även i sin utformning bland de bästa jag haft nöjet att stifta bekantskap under min kaloristinna karriär.

Trekantigt, rejält och saftigt. Ofta när bagare strävar efter stora lock vänder man sig till det säkra kortet, det runda locket. Som ibland kan ta sig aningen bisarra uttryck, som Riddarbageriets semla förra året, där det knappt gick att säga vad som var över- och underdel. Men POCK-bagaren väljer inga såna genvägar. Nej, man snittar ut ett trekantigt lock som står helt på egna ben både när det gäller storlek och tjocklek. Det här var ett lock att minnas, så mycket är säkert.

När Semmelmannen sedan går vidare för att angripa själva bullen är det en fast sådan jag håller i min hand. Den balanserar väl i handen, den exemplariskt välgräddade bullen har en fin skorpa som svarar emot bra vid tryck. Sen har vi då detta med mandelmassan, som alltså här inte får nöja sig med en grop mitt i bullen utan tillåts ta plats, tillåts svämma över på ett väldigt osvenskt sätt. Och vet ni vad, kära vänner, Semmelmannen charmas av detta. Rent teoretiskt alltså. För principen bygger ju på att mandelmassan är god. Eftersom det svårligen (på ett naturligt sätt) går att äta en sådan här semla utan att få både grädde, mandelmassa och bulle i munnen samtidigt så sitter man ju där med hela härligheten så att säga. Vare sig man vill eller inte. Men i det här fallet vill man det. Det är en mycket god mandelmassa, om än inte utmärkt. Den har en bra karaktär av äkta, oskalad, mandel och är möjligen även smaksatt med kardemumma. Just det senare är inte helt lätt att avgöra eftersom bullen har en sådan distinkt kardemummakaraktär. Kanske är det den som tar över, kanske är det båda två som gemensamt fyller gommen med glädje. Trevligt är det i alla fall. Vad som inte är lika roligt, och som ganska snart blir lite väl uppenbart är mandelmassans övertydliga sockrighet. Det knastrar mellan tänderna av sockret. När det borde varit ljudet av mandeln som mals. Efter ett tag kan jag inte tänka på annat än små små sockerkorn. Naturligtvis behövs sockret, men här tar det över på ett oangenämt sätt. Kan man komma runt detta på något vis, undrar ni? Är honung lösningen? Mitt imaginära förstoringsglas åker blixtsnabbt upp i huvudet när Semmelmannen inser att detta måste undersökas. Kanske redan till imorgon mina unga vänner? 

Grädden är inte mycket att orda om när man har att göra med ett sådant gediget hantverk. Den är härligt luftig och har en imponerande len konsistens med en alldeles särdeles gräddig gräddsmak. Helt osötad är den också, vilket vi ska vara speciellt tacksamma för med tanke på mandelmassans överflöd på den fronten.

Sammantaget har vi här att göra med en semla i det absoluta toppskicket i vår lätt snötäckta huvudstad. Lyckas man komma runt problemet med den översockrade mandelmassan blir POCK:s bidrag till semmelhistorien svårt att bortse från. Och allt detta till ett fullt acceptabelt pris av 30 pastejbagare. Toppen!

Pris: 30 kronor. Alldeles alldeles lagom dyrt för en sådan kvalité.

Betyg: POCK, Heleneborgsgatan 19

Utseende: 5

Lock: 5

Bulle: 5

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Totalbetyg: 4,5 sventon