Efter gårdagens överdos skulle man lätt kunna tro att Semmelmannen håller sig borta från semlorna ett tag. Inget kunde vara mera fel. Redan när han slog upp ögonen denna kalla söndag var siktet inställt på nya smakupptäckter. Och målet för dagens resa i semlornas kulinariska värld var redan satt: Bageri balder i Sollentuna Centrum.
Men vad som verkade så lätt blev som det så ofta blir betydligt svårare. Det visade sig nämligen att semlorna var slutsålda redan vid tretiden, varpå Semmelmannen fick göra en total kursförändring och ge sig på en ganska avancerad manöver: att förflytta sig från Sollentunas Centrum till Solnas, där Balder har en filial. En pendeltågsresa och två busslinjer senare var dock uppdraget slutfört. Bageri balders “gammaldags vetesemla” var min. Man kan ju förstås fråga sig vad som är så gammaldags med en vetesemla? Är det inte en helt vanlig semla vi pratar om? En riktig gammaldags vetesemla (vi pratar pre 1930-tal här) borde isåfall serveras utan grädde. Är jag petig? Kanske det, men i detta forum håller vi hårt på att hålla hårt på begreppen. Att reda ut oklarheter. Att gå till botten med allt.

Med tanke på arbetsinsatsen för att komma över den, var det en ganska besviken semmelman som lyfte ur semlan ur sin påse då det var en tingest med högst medioker uppsyn som mötte honom. Ni ser själva att det är inte mycket omtanke som lagts på Baldersemlans yttre. En platt, trött bulle med slarvigt spritsad grädde på toppen prytt av ett dekorsockerbelagt lock som ser alldeles outsägligt torrt ut. Men här dömer vi inte helt och hållet hunden efter håren, visst är utseendet viktigt men jag har ju gång efter annan påpekat att det är insidan som räknas, så jag gav mig raskt i takt med det överlägset viktigaste i en semmelätares hela uppdrag - ätandet.

Men inte blev det roligare här. Locket var om möjligt ännu torrare än det såg ut och den grädde som slevades upp medelst detsamma var bland de smaklösare jag upplevt. Tack vare gårdagens stora semmeltest och umgänge med diverse afiscionados i branschen har jag nya kunskaper i vad som karaktäriserar grädden, och det handlar om vad den är uppblandad med. En gemensam iakttagelse igår var hur en grädde som förmodas vara utspädd med vatten istället för mjölk dels har en mycket fattigare smakkaraktär, dels stannar smakupplevelsen kortare tid i gommen men framför allt och det är inte alls roligt så ger den lätt en viss metallisk eftersmak. Har ni upplevt det så vet ni precis vad jag menar. Och just sådan var Baldersemlans grädde.
Nu behöver en sämre eller till och med dålig grädde inte automatiskt innebära en dålig eller misslyckad temla (vilket vi också märkte under gårdagens mastodonttest). När grädden blandas med bullen och mandelmassans alla smakkaraktärer uppstår någonting större än varje enskild beståndsdel. Så hur fungerade resten av Baldersemlans delar ur ett användarperspektiv?

Tyvärr blir svaret även här, sådär. Eller rätt illa faktiskt. Bullen var riktigt fattig på kardemummasmak, och utöver det var den torr och allmänt tråkig. Sämre än en division två-semla inköpt i valfri livsmedelsbutik faktiskt. Liksom dessa budgetsemlor kan den möjligen vinna på att ätas som hetvägg då mjölken kan hjälpa till att frigöra smaker i bullen. Så kan det förstås vara. Men en budgetsemla kan man köpa på Ica för 12,90. Den här semlan kostade det dubbla: 35 sura riksdaler. Så ska det inte få vara.

Än mandelmassan då? Nog för att det var den enskilda beståndsdel som var…ok, inte mer men här hade man gödslat med mandelmassa till en sådan grad att den rentav vällde ur bullen under intag. Helt feltänk, för det vet ni ju kära läsare att det är proportionerna som gör en bra mandelmassa. Och om man nu nödvändigtvis vill låta massan ta ett sådant utrymme är väl det minsta man kan begära åtminstone att den är god?
Pris: 35 kr. Ett rån. Det går inte att beskriva på något annat sätt.
Betyg: Bageri balder, Solna Centrum (säljs också i Sollentuna Centrum)
Utseende: 1
Lock: 2
Bulle: 1
Grädde: 2
Mandelmassa: 3
Totalbetyg: 1,5 sventon. Det går inte att rekommendera den här semlan till någon.
Design by Simon Fletcher. Powered by Tumblr.
© Copyright 2010