Semmelmannen

Redan häromdagen reflekterade jag över hur en semmelman ständigt får upptäcka nya, oväntade eller bara alltför sällan besökta platser. Idag blev detta mer aktuellt än någonsin, då det planerade semmelintaget på en förvisso redan ovanlig plats som Djurgården fick ställas in då Rosendals var stängt för säsongen. Men Semmelmannen skred blixtsnabbt till verket. En kvick handrörelse över fransarna på mattan, samtidigt som jag väste orden: Bredängs centrum, och så var jag på väg. Framtiden får utvisa om Rosendals får äran att bli besökt av Semmelmannen i år eller i framtiden.

Väl framme i Bredängs centrum och Ritas (nej inte Rotas) möttes jag av dessa små härligheter. Men framför allt av ett pris á 20 kr stycket som jag inte hört maken till på den här sidan millennieskiftet. Vad kan det innebära för smaken och upplevelsen, frågar sig valfri intresserad åhörare? Betyder det att Bredängssemlan i själva verket är en förklädd butikssemla, i själva verket hemmahörande i division två? Det fanns bara ett sätt att få reda på allt detta, och det är naturligtvis att glupskt skrida till verket och äta upp hela härligheten.

Rita har valt en rund, snittad lockmodell och det finns väl inte så mycket att säga om det. Ett trekantigt lock hade varit att föredra, men variation är av godo så Semmelmannen låter formen bero. Att florsockret känns äkta är förstås också ett plus, samt att locket inte är torrt trots den relativt sena timmen. 

Väl kommen till grädden börjar hjärnans vindlingar arbeta för högtryck hos Semmelmannen. Vad är detta? Sockrad grädde på min ära! Eller har grädden tagit smak av florsockret? Det har lurat mig förut, så jag smakar av grädden på ställen dit inget florsocker kan nå. Utan förändring. Det här är sockrad grädde - mycket ovanligt nuförtiden! Jag har en bild av att det var vanligt under 80- och 90-talen, något som bekräftats av Gateau-mannen Claes Christersson. Semmelmannen har alltså sprungit på en raritet här ute i Bredängs centrum och då återstår bara att i all enkelhet fråga sig: är det gott? Svaret är , hur förväntat det än må vara, nej. Även om grädden är välvispad och luftig så tar den söta smaken över och det smakar om inte konstigt så i alla fall rejält annorlunda. Jag föreställer mig att barn uppskattar sötad grädde, men då smakar ju heller inte grädden längre grädde, s.a.s.

Efter denna gräddsurpris hämtar sig Ritasemlan aldrig. Bullen, som om man bara använde locket som indikator borde varit saftig, visar sig vara irriterande torr. Och mandelmassan är, förutom dess smakmässiga anonymitet, så snålt tilltagen att Semmelmannen ibland undrar var den tog vägen. Nej, det här var en ytterst ordinär upplevelse som inte gör många glada. Jo, det ska väl vara våra yngsta små vänner då, som brukar ha en förkärlek för temlor med minimalt med mandelmassa samt sötad grädde. Kanske är det just hos barnen Ritas har sin största publik, vad vet jag. Men varför ska de små inte få äta lika gott som alla andra? Tänkte väl det. 

Det som i stort skiljer denna semla från en butikssemla är att man använd äkta florsocker vid pudringen. Det är förstås hedervärt, men borde egentligen vara en självklarhet. Men vad kan man egentligen förvänta sig från en semla som kostar 20 kronor? Fina råvaror kostar, och här har konditorn naturligtvis gjort ett val. 

Pris: 20 kr. Du får vad du betalar för. Som så ofta.

Betyg: Ritas Konditori, Bredängs centrum.

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 2

Grädde: 2

Mandelmassa: 2

Totalbetyg: 2,5 sventon