Semmelmannen

När dagen med stort F närmar sig något så rasande snabbt blir det återigen uppenbart att behovet av Semmelmannens konsumentupplysande uppdrag är skriande. Från höger och vänster (på flera sätt faktiskt) väller frågorna och förfrågningarna in om var de godaste semlorna finns, och varför Semmelmannen ännu inte besökt just deras favoritbageri. Och sanningen är den att om man som jag tar en sak, en semla och en dag i taget, ja då hinner man inte med alla Stockholms semlor, ens under två säsonger. Samtidigt bäddar ju detta för en fortsättning även 2013 och det vore väl alldeles särdeles trevligt. Jag är gärna er ödmjuka tjänare i semlornas mytiska och mystiska värld även nästa år. 

Ni kan räkna med massor av tips när det väl är dags för fettisdag, fram tills dess får ni mejla eller twittra till Semmelmannen för unika enskilda tips. Här är alla testade semlor fram till idag:

http://semmelmannen.tumblr.com/archive

Efter några slarviga dagar och slarviga semlor var det en glad semmelman som möttes av något som åtminstone vid en första anblick såg ut att vara verk skapade av konstnärshänder. Det här ligger kärlek bakom, tänkte jag och snabbt var de senaste dagarnas tråkigheter dumpade i minnebankens papperskorg. För tredje gången i år (men ingen gång förra året märkligt nog) var platsen för Semmelmannens undersökande verksamhet förlagd till Drottninggatan, vilket förvisso just idag mer var en slump än en rationell tanke. Albert & Jack’s har nämligen också butiker- och kaféer på så skilda ställen i stan som Engelbrektsgatan och Skeppsbron. Men det råkade bli gatan alla medvetna Stockholmare älskar att hata. Och sånt som folk älskar att hata, det lockar Semmelmannen något alldeles extra.

Men även om det första intrycket är bra, och det är det nog särkilt mycket på grund av bullens fina runda form, så finns det små saker man snavar på instinktivt redan innan Semmelmannens gapande mun hunnit sluta sig kring både Albert och Jack. För det första verkar förra veckans dekadens i florsockrande ha förbytts mot ransonering. Antingen det, eller så har man helt sonika undvikt att bättra på pudret efter den första omgången smält undan. Bananza på Ringvägen är ett föredöme som inte ger sina semlor den sista ack så viktiga touchen förrän precis innan de ställs fram till allmän beskådan.

Den på håll så runda skapelsen visar sig dessutom vid en närmare besiktning vara otäckt ogräddad i sitt nedre fundament. Den är på gränsen till blek här, lite mjuk och svampig samt aningen bucklig på det vis som kännetecknar en överjäst vetedeg. Vad som i alla fall i detta skede verkar lovande är den rika floran kardemumma som tycks berika semmelbullens atmosfär.

Synd att locket lämnats utan den mängd florsocker det så väl behöver, för när det är så tunt som i Albert & Jack’s händer blir det både anonymt och bräckligt när det inte ens har florsockrets lyxiga sötma att luta sig mot. 

Men den initiala spaningen kring kardemumman stämmer. Den har bättre kardemummastyrka och karaktär än vad jag upplevt hos en semla på, ja på flera dagar faktiskt. Och det är ju nästan en evighet i semmelmansammanhang, så detta är mycket glädjande. Men något toppbetyg går det inte att ge bullen, därtill är den alldeles för dåligt gräddad på sin undre tredjedel vilket medför en viss degighet. Vill man vara bland de bästa måste man också prestera som de allra bästa. Svårare än så är det ju faktiskt inte.

Grädden är däremot i absolut toppklass. Frasig, luftig, rik på gräddsmak och elegans både i vispning och spritsning. Den är inte sötad, utan bjuder bara på just det den ska nämligen den lena och smaken av grädde. Det som verkligen lyfter den över mängden är också att den bär på en sådan naturlig lätthet, vilket gör att den aldrig känns tung eller för mäktig utan ganz einfach frasigt smälter i kontakt med Semmelmannens kritiska smaklökar. 

Men säg den sol som inte har fläckar. Säg den karriär som inte tar slut. Den semla som inte har en botten. Jag pratar naturligtvis om semlans själ, och i det här fallet akilleshäl - mandelmassan. Istället för att bjuda en smaksensation som kunde lyft en ganska bra bulle och en excellent grädde till nya nivåer, så blir det här hissen ner om inte till källaren så åtminstone ut i lobbyn. Den här mandelmassan är precis sådär pureig som Semmelmannen drömmer mardrömmar om. Inga enskilda mandelbitar går att urskilja med tunga eller tänder, utan allt har malts till samma konsistens. Eftersom mandelmassan är en så vital kroppsdel blir nu hela semlan bara rätt…tråkig.

Sammantaget har Albert & Jack’s lyckats göra en semla som kanske är bättre än genomsnittet, men inte kan konkurrera med de allra bästa. Det är nog inte omöjligt att hantverkskunnandet finns där, men man kanske borde snegla lite på ens konkurrenter för inspiration. Sånt skadar aldrig. 

Pris 32 kr. De är kända för sina dyra priser, så just i det här fallet förvånar de mig faktiskt. Jag skulle säga att 26 kronor hade den varit värd. Vill man kunna stå för sina 32 har man en bit att gå.

Betyg: Albert & Jack’s, Skeppsbron, Drottninggatan, Engelbrektsgatan

Lock: 3

Bulle: 4

Grädde: 5

Mandelmassa: 3

Totalbetyg: 3,5 sventon