Semmelmannen

Livet som semmelman är sannerligen ombytligt. Ena dagen besöker man pretentiösa inrättningar i kedjeform som ska kännas metromysiga i någon slags Dean & Delucastajl, där just detta påkostade anslag ger utslag på richterskalan när man slänger en blick på priset. Dagen efter hittar man sig själv på ställen som bär namn som lika gärna kunde varit damfriseringar, med tillhörande inredning som har väldigt lite med weekendresor till New York att göra.

Ett sådan litet ombonat ställe är Liselotte-bageriet, beläget på Nortullsgatans lilla blindtarm vid Odenplan. Här möter man kunderna med ett leende och är så stolta över tidigare års vinst i semmeltest att man förstorat upp den i affischformat på väggen. Det känns som att Albert & Jack’s-folket har väldigt lite gemensamt med Liselottes dito. Men vilka är egentligen vinnarna? Livsstilsknarkarna eller de som i all enkelhet inte bryr sig så himla mycket om i vilken miljö semlorna levt. Semmelmannen kan än så länge bara torrt konstatera att, vi får se.

En härlig doft stiger mot Semmelmannens vidgade näsborrar när han plockar ur semlan ur sin specialgjorda papperspåse. Doftblandningen kardemumma, florsocker, salt, sött, grädde och vetebulle bildar en mycket speciell och angenäm arom som väcker många varma semmelminnen till liv. Innan det obönhörliga slutet är där, och semlan ligger djupt på botten av Semmelmannens mage stannar han till och begrundar skapelsen med ömma ögon. Han ser ett frejdigt klassiskt Vasastanianskt florsockerpuder täcka dessa semlors vidsträckta överdel på ett mycket behagligt sätt. Locket har en diameter som knappt synligt skiljer sig från bullens. Det är inte Semmelmannens personliga favorit, men det är proffsigt gjort och i det här läget finns inget att anmärka på. 

Locket smakar bra, är inte torrt och fyller även sin alternativa funktion som gräddskopa på ett förtjänstfullt sätt. Florsockersmaken finns där hela tiden och förhöjer upplevelsen i just den här delen av ätprocessen. En av höjdpunkterna om Semmelmannen själv får välja, eftersom här är enda gången man faktiskt får i sig florsocker ihop med bulle och grädde. Det beror förstås på hur man äter semlan, vissa kanske fullt ut anammar hamburgartänket och därför inmundigar sin semla på samma vis? Dock inte jag, nej locket är en ätupplevelse för sig, man kanske skulle kunna benämna det semlans egen lilla munskänk, då det får vara med om så skilda ätuppdrag som att skopa upp grädde och att vid hetväggsätning agera temperaturmätare åt mjölken.

Huruvida Liselottesemlans grädde är sötad var oerhört svårt att avgöra, i och med att man varit så frikostig med florsockret. Jag försökte provsmaka grädde från ett lägre skikt och inte direkt under locket, men då har grädden varit i kontakt med den söta mandelmassan och kanske fått smak därifrån. Så även om grädden kändes sötad kan jag inte vara helt säker på att den var det, då den lika gärna kunde ha hämtat den sötman från sina omgärdande komponenter. I vilket fall som helst var inte sötheten sådan att den tog överhanden som den gjorde på Bredängssemlan, utan den här grädden var precis så smakfull som den bör vara. Den excellerar faktiskt på alla plan - koncistens, lätthet, luftbubblighet, gräddsmak och eftersmak. Jag tycker dock att de spritsat på för mycket grädde helt i onödan, för som ni vet mina vänner är det proportionerna som gör en bra semla och inte överdådiga excesser. 

Mandelmassan är mycket bättre än gårdagens tråkighet från det metromysiga stället. Istället för att använda mandel mald i småsmå så små bitar som möjligt har man här gått en annan väg, man använder hyvlad mandel (oskalad till och med) för att förgylla det hela. Och det går hem hos Semmelmannen. Mandelmassan är knappast unik, men det är ingen tråkig bruksmassa heller. Den håller hög klass i sin relativa enkelhet. Bra konsistens och lagom mängd. Inte alls det överflöd som gällde vid både lock och grädde. En viss inkonsekvens anas hos bagaren, för skulle man följd samma mall borde det varit dubbelt så mycket mandelmassa som det nu är. Men ingen är förstås gladare över det än proportionernas predikant numero uno.

Har vi inte glömt något undrar ni förstås mina vänner? Jo naturligtvis, men ändå inte. Visst ska vi prata om bullen. Hur är det då, är den kronan på ett kulinariskt mästerverk, eller sänker den hela semlan? Svaret är mittfåra. Ren och skär mittfåra. Inte saftig, inte torr. Lagom kardemummaInte så tråkig som de allra sämsta men inte så bra som Pock-semlan. Men en fullt habil upplevelse, som kommer göra dig fullt tillfreds men inte nödvändigtvis få dig trånande efter mer.

Men Liselotte-bageriet har ändå gjort ett gott intryck på Semmelmannen med sina fina semlor. Stora, svulstiga, välgräddade och goda men utan den där lilla extra som gör de speciella och minnesvärda. Men det här är helt klart en konkurrent till Stinas bageri om titeln Odenplans finest.

Pris, 30 kr. Hedervärt att inte ta mer för en semla som vunnit ett semmeltest tidigare. Bagerier brukar vara snabba att höja priserna då.

Betyg: Liselotte-bageriet, Nortullsgatan 19

Utseende: 4

Lock: 4

Grädde: 5

Mandelmassa: 4

Totalbetyg: 4,5