Semmelmannen

Hantverkargatan är en speciell gata, befriande befriad från allt sånt som resten av stan har i överflöd, nämligen butikskedjor. Nej på Hantverkargatan känns det som att tiden för evigt stått stilla, bland sybehörsaffärer, skomakare och antikvariat. Det vore fullkomligt fatalt att döpa ett bageri till Sockerbagaren, någon annanstans än just på Hantverkargatan. Här kan det inte, och ska för allt i världen inte, heta någonting annat. 

Semlan, som blir Semmelmannens för det facila priset av 28 riksdaler, är av modell större. Det kanske inte framgår på bilden men med en diameter på drygt decimetern förstår ni vad jag pratar om. Men ingen sann semmelkonässör låter sig luras av något så banalt som storleken, det vet ni mina vänner. Vi tittar närmare på skapelsen, går igenom de vitala delarna, skönhetsfläckarna och naturligvis semlans sociala kompetens - hur snabbt vill den bli uppäten?

Locket är trekantigt och ganska djupt, men ger ett sladdrigt intryck. Långt ifrån torrt alltså, men väldigt oformligt. Vi får se om det är något som känneteckar hela bullen, tänker Semmelmannen medan han tankfullt och svårligen skrapar i sig grädde med detta ostyriga lock.

Grädden är mycket luftig och som ni ser mina vänner, ovanligt grovt spritsad. Det intressanta här är att grädden så att säga kännetecknar hela semlan i sin lösfasta konsistens. För när jag äter mig vidare in i semlan visar det sig att bullen är precis lika mjuk, sladdrig, ja helt enkelt ofast som sin avfälling locket. Bullen smakar ganska ok, inte mer för jag anar en jästig smak som gömmer sig där någonstans bland de annars rikliga kardemummakärnorna. Kan det vara så att den här bullen fått jäsa för lite? Att det är därför jästsmaken dröjer sig kvar och bullen blir sladdrig och platt? En lekman som jag kan bara spekulera, men nog är det suspekt alltid. För när bullen saknar stadga på det här viset blir hela semlan svåräten, i alla fall då man som Semmelmannen äter den med fingrarna. Den är rentav svampig och trycks ihop mellan mina nypor.

Och inte är stadgan bättre i mandelmassan heller. Nej, som ni förhoppningsvis ser här på bilden så är den blänkande rinnig och doserad i överflöd. Det känns slarvigt överlag att komponera ihop en sådan här vek semla när man har ett sådant anrikt bageri med ett sådant anrikt namn. Och på en så anrik adress dessutom! Smaken räddar inte heller mandelmassan, som även om den har de på gränsen till obligatoriska mandelbitarna i sig inte smakar bättre än genomsnittet. 

Nog slukades Sockerbagarens semla snabbt och fullständigt, vilket får väl anses vara dess främsta merit, men det var inte en helt igenom angenäm upplevelse. Nu har Semmelmannen förstås njutit några av sina absolut bästa semlor på länge de senaste dagarna, men det har ingen betydelse här. Den här semlan hade behövt sträcka på sig, skaffa lite stadga och självförtroende. Slänga av sig den där trygga men krackelerade Kungsholmskostymen. Annars hade den inte haft en chans, på t.ex. Norrmalm.

Pris: 28 kr. Standard, men för mycket för en sån rädd och skakig sak.

Betyg, Sockerbagaren, Hantverkargatan 28

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 2

Grädde: 4

Mandelmassa: 3

Totalbetyg: 3 sventon