Semmelmannen

Aningen modfälld efter de inledande två dagarnas högst mediokra bakverk bestämde jag mig för att bättra på humöret med en semla från ett bageri som i det närmaste står som garant för en kvalitetsprodukt - Brunkebergs bageri. 

Det är något speciellt att bära med sig en semla i en fin vit påse. Folk på stan sneglar avundsjukt och tänker: en sån livsnjutare vill jag också vara! Nåväl, efter att ha dragit in den fantastiska aromen från påsöppningen gick det inte att vänta till det klassiska trefikat. Den här skönheten måste ätas här och nu! Och när ni ser den förstår ni varför.

Brunkebergssemlan fick mig omgående att inse att jag måste lägga till en kategori i min bedömning - utseende. Ser ni hur kardemummaprickarna SYNS i bullen? Underbart.

Precis som det inte gick att vänta med att äta semlan, finns inte heller någon anledning att dra ut på omdömet. Låt oss börja där allting börjar, locket. Ni som läste om Semla #2 vet att det locket var tunt, och det här är faktiskt i närheten. Anar jag en trend? Tunna lock verkar vara det som gäller 2011. Borde jag meddela Jessica Gedin? Jonas Hallberg? Hursomhelst, det som skiljer Brunkan-locket från gårdagens fladdriga sak är kvaliten på bullen. I och med att bullen är penslad (anar förutom det vanliga ägg+vatten en gnutta salt) finns en helt annan stadga i locket som gör gräddslevandet till en enkel match.

Florsockerpudret på locket var föredömligt tunt pudrat, kanske aningen FÖR snålt. Är jag motsägelsefull? Sån är människan. Och Semmelmannen är människa.

Känner ni att mina förväntningar på den här semlan var stora? Helt rätt. Så fort locket var uppätet kastade jag mig över resten precis som en klassisk svensk privatdetektiv. Efter de första två tuggorna var jag mycket nöjd, och log med hela mitt gräddfyllda ansikte. Det här var en kvalitetsbulle. Perfekt kardemummasmak och en skön vuxen smak tack vare den lilla antydan av salt i penslingen. Bullen hade en markant tyngd, vilket förmodligen gör den extra bra lämpad som hetvägg. Jag tänker verkligen undersöka detta framöver.

Brunkansemlan bjöd på den luftigaste grädden hittills. Precis såhär ska grädde vara, lätt och luftig. Typiskt kvalitetsbagerier också att inte söta grädden. Mer grädde än så här kan inte vispgrädde smaka. 

Tredje tuggan brukar innebära att man får ett rejält sjok mandelmassa i munnen. Nu fick jag bara en pyttebit. Jättegod förvisso, och med synbara äkta mandelbitar, men på tok för lite. Fjärde tuggan (och nu är jag mitt i bullen) och lika lite. Nu kan jag inte låta bli att känna en viss besvikelse. Det känns som jag blir blåst på något. Mandelmassan är mycket god, men den känns mer som ett komplement än en del av semlan i det här läget. Mycket tråkigt.

Det här gör att resten av semlan äts lite på autopilot. Upplevelsen slaknar, så att säga. Var mina förväntningar för höga? Det tycker jag ändå inte. Och med lite perspektiv blir nog ändå totalintrycket gott. Kanske hade jag otur, kanske var det ett exemplar med ovanligt lite mandelmassa?

Pris: 30 kr. Helt ok för en sådan kvalitetsprodukt.

Betyg: Brunkebergs bageri

Utseende: 4

Bulle: 5

Lock: 4

Mandelmassa: 4 (tappar en poäng här pga den snåla tilldelningen)

Grädde: 4

Totalbetyg: 4 sventon