Semmelmannen

Vis från gårdagen då semlorna var slutsålda i så gott som hela stan vid halvsextiden tog sig Semmelmannen till dagens testbageri redan på lunchen. Tösses på Karlavägen är klassisk semmelmark och en given kandidat på testlistan. Här har man kunna köpa semlor sedan starten 1920. Men gamla trotjänare har inte imponerat på mig nämnvärt genom åren. Därför var förväntningarna ganska modesta på vägen dit.

Så när ögonen möter Tössesemlorna i fönstret och ser att de har trekantiga lock sprider sig självklart ett leende ända ner i magen. Se själva, vilka härliga skapelser!

Gårdagens torra semla från Hornsgatan besegras redan på uppkast om man säger så. Här har vi en strålande representant för hela semmelsläktet. En skön kardemummadoft lägger en beslöjad dimma i en flera decimeter lång radie kring semlan. Och när jag lyfter på locket är det tjockt och saftigt med en formidabel pyramidformad spets i botten. Semmelmannen njuter redan innan han tagit första tuggan!

Tössesemlan har den bästa bullen sedan Brunkebergssemlan, i det att den håller sin stadga bättre än någon annan jag ätit sedan dess. Det smakar aromatiskt och saftigt, redan innan jag nått fram till mandelmassan. 

Var jag i närheten av semmelhimlen innan, så står jag och bankar på porten när jag på tredje tuggan kommer i kontakt med en alldeles gudomlig mandelmassa. Full av smak, äkta OSKALAD mandel i finhackade bitar och en sagolik konsistens placerar den här mandelmassan i en helt annan division än de jag hittills testat. En eloge till Tössebageriet för denna exemplariska mandelmassa, som med stark tilltro till mandelns egen inneboende styrka låter den stå på egna ben och inte drunkna i en sockrad pure. I många mandelmassor känns strösockret tydligt på tungan, men inte här. Här bildar allt en enhet, och ni ser de karaktäristiska inslagen av mörkbruna flingor som indikerar de oskalade mandelbitarna. De ger en eftersmak som sitter kvar EFTER hela semlan är uppäten. Mycket sympatiskt och eftersträvansvärt. Full pott till Tösse på den punkten.

Men jag ska inte låta mig flyga iväg fullständigt. Det finns svagheter även hos ett sånt här praktexemplar. Och vid en rättvis bedömning måste dessa redovisas. Självklart är det också så att kraven höjs när helheten är så pass bra som den är. Vad jag förstår har det med relativitetsteorin att göra. Så även om Tössesemlan presenterar en bra grädde är den inte i nivå med resten av semlan. Det är något obestämbart med smaken som får en att fundera. I ena stunden känns den sötad, i nästa känns det som den smakar för mycket grädde. Men den viktigaste invändningen är mängden grädde. Vissa anser att ju mer grädde desto bättre semla. Jag bekänner mig inte till den religionen. Mycket grädde kan vara bra, om den är särdeles luftig och lätt i sin konsistens. Och det är nånstans här Tössesemlan hamnar på fel sida linjen. Grädden är mastig och ganska tung. Det gör att det ohjälpligt känns som det är för mycket grädde. Synd, men en anmärkning något i marginalen.

Med grädden, och ett möjligen aningen tunt florsockerpuder, som enda invändningar är Tössesemlan den som än så länge givit Semmelmannen mest glädje. Om det är Stockholms bästa temla? Ja, mina vänner, jag säger så här: det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu.

Pris: 39 kr. Dyrt. Det enda som kan motivera ett sådant pris är just om semlan är ytterst smakfull. Och det är den ju. 

Betyg: Tössebageriet, Karlavägen

Utseende: 5

Lock: 5

Bulle: 5

Mandelmassa: 5

Grädde: 4

Totalbetyg: 5 sventon

Bonusinfo:

Med en snart hundraårig semmelhistoria att luta sig mot är det kanske inte så konstigt att Tösse som hittills enda konditori delar ut gratis merchandise med semmelmotiv till sina kunder. Ett något udda grepp, där ju uppenbart reflexen är vinnaren med sitt minimalistiska maner. Musmattan känns både daterad och som ett misslyckat provtryck.