Semmelmannen

Av alla de semlor jag testat är det en försvinnande liten del som kommer från den oansenliga stadsdelen med det ansenliga namnet. Ja, jag menar Kungsholmen. Förr hette det om Kungsholmen att där bodde bara pensionärer, Andres Lokko, Mauro Scocco och Plura. Nu är det väl bara Plura kvar. Så för att bättra på statistiken och ta till mig ett av alla de oräkneliga antal tips som ni lämnat, satte jag kurs mot Sovstaden.

På den lilla oansenliga Parmmätargatan alldeles bredvid Kungsholms kyrka ligger det vad som kan verka lilla oansenliga bageriet Bulleboden. Här har det bakats sedan åtminstone början av 1900-talet men detta är inget retrokondis utan allting är nytt och fräscht fast med en rustik charmtouch.

Bullebodens semla är som ni ser en alldeles förtjusande vacker liten skapelse. Penslingen ger en lite hembagad känsla utan att på något sätt få semlan att kännas mindre professionell.

Ett vintrigt välpudrat florsockerlock förstärker Bullebodens klassiska skönhet. Synd att det inte är trekantigt hinner jag tänka innan jag hunnit svälja ner locket med några raska tuggor. Det gick så fort att jag helt glömde bort att fota av det! Då är man sannerligen sugen på semla. Och det kan ni lita på att Semmelmannen fortfarande är. Förutom formen är locket inte heller fulländat då det gäller tjocklek. Det är för tunt och det gör att det är ganska torrt och lite hårt. Det är inte alls en omöjlighet att den sena eftermiddagen spelade in här, men låt oss dra oss till minnes Rörstrandsgatans stolthet Xoko där Semmelmannen bjöds ett mycket saftigt lock trots den sena timmen. 

Vad vi däremot kan se på bilden är hur vackert spritsad och fördelad grädden är. Det här är så uppenbart ett verk av en mästare alternativt mästarinna. Tydliga luftbubblor ger den en fjäderlätt konsistens, som låter den så självklart förgylla varenda tugga och varenda smaklök. Den är smakrik, den är änglalik, den är i högsta grad publik där den i galanta proportioner så att säga äger bullen. 

Bullen är i sin tur en mycket god liten sak. Den ger ett hembakt intryck både utseendemässigt och smakmässigt. Bra kardemummasmak, men också ett uns sälta som är ovanligt på de lite större bagerierna. Absolut inte salt, det handlar snarare om en klassisk smakförstärkare som verkligen ger bullen den lilla extra skjutsen. Semmelmannen hinner faktiskt mitt under ätandet tänka: det är som att äta en semla för första gången. Så god är den.

Mandelmassan håller inte riktigt samma höga klass som bullen och grädden. Men till skillnad från exempelvis Vetekattens och Gunnarssons semlor som tappade mycket på just mandelmassan så gör inte Bulleboden det. Mandelmassan är mycket god, och den bidrar verkligen till att göra semlan till en som ni börjar förstå vid det här laget mycket god sak. På egna ben är mandelmassan ingen vinnare, men i symbios med resterande högkvalitativa delar är den ändå ett stadigt ben att stå på med sina tydliga mandelbitar.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd att jag tog mig till denna Kungsholmspärla. Här visar man verkligen vilken njutning en semla kan vara. Och att det går att göra semlor med hembakt charm utan att börja trixa med konsistens och utseende som vi såg i exemplet med Lisas på Skånegatan. Om Semmelmannen jobbade på Bulleboden skulle jag nog se till att ladda med många semlor till tisdag, för det här Kungsholmsbageriet är värt en omväg. Betydligt mer så än sin hajpade franska konkurrent.

Pris: 28 kr. Ett fynd. Passa på att köp med bröd också. Det såg väldigt gott ut!

Betyg: Bulleboden, Parmmätargatan 7

Utseende: 5

Lock: 3

Bulle: 5

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Totalbetyg: 4,5 sventon

En alldeles förtjusande liten semla. Fick det att kännas som jag åt en semla för första gången.