Semmelmannen

Kära vänner, entusiaster och hetväggsmissbrukare. Idag gör Semmelmannen sitt första semmeltest för säsongen. Ni undrar kanske liksom Semmelmannen själv hur dagsformen är? Är gomseglet intrimmat, saliven kalibrerad och doftsinnet på helspänn? För att reda ut hur det befinner sig med detta beslutade sig Semmelmannen för att att ett träningsläger kunde vara på sin plats. Träningsläger är i allmänhet underskattade, och ger ofta nya infallsvinklar om man liksom er ödmjuke tjänare har ett öppet sinne och är villig att ge alla typer av mandelmassor åtminstone en ärlig chans.

För att ytterligare vidga de redan vida vyerna valde er ciceron inget annat än framsidan som spelplan för denna fitnesstest. Ja, det stämmer: Semmelmannen besökte Göteborg. Av tidsskäl fanns inte möjlighet att fullständigt gå på djupet i stadens semmelkultur, så det finns anledning att återkomma till den. Men efter att ha rådgjort med lokala connoiseurer valdes västkustens egna vetekatt Brogyllens konditori ut som testobjekt.

 

Här har vi att göra med ett vad det verkar anrikt ställe där man som ni ser fäster så stor vikt på råvarorna att mandelmassans kvalitet får stå som en garant för helheten.  Att Lübeck en gång i tiden utgjorde centrum för hela världens marsipantillverkning må ha varit allmänbildning och något man dryftade i tesalonger i slutet av förrförra seklet men det känns inte högaktuellt numera. Speciellt inte när ypperlig, tillsatsfri mandelmassa finns att tillgå på betydligt närmare håll.

 

Nåväl. Semmelmannen kunde ta sig in på konditoriet inkognito och kunde osedd eller åtminstone anonymt köpa sig en som ni ser alldeles synnerligen välskapt januarisemla till det hutlösa priset av 42 riksdaler. Befängt eller befogat? Jag förstår att ni inte kan bärga er.

 

 

Brogyllens semlor föds med runda lock, och som ni ser bidrar mängden grädde till en rund sak med väl hållna proportioner. Det som först fångar uppmärksamheten är semmelkroppens blanka yta. Den utstrålar skönhet på ett självsäkert vis och vi som kan lägga ihop det ena med det andra förstår redan här att bakom den saftiga prislappen döljer sig råvaror som på något vis kan motivera prisnivån. Det kostar att pensla bullarna med ägg, liksom att importera marsipan från Lübeck.

 

Trots att locket är förhållandevis tunt så ger äggpenslingen det en bra stadga och låter det förtjänstfullt användas att skrapa upp grädde med på ett skedigt vis. 

Bullen är väljäst,välgräddad och mycket saftig och trevlig. Säkerligen har äggpenslingen bidragit till detta med dess inkapslande förmåga. Massor av kardemummabitar och en välavvägd sälta gör det här till en bulle av absolut toppklass.

Ni ser också hur göteborgarna använder sig av den ringspritsade gräddmodell vi känner så väl från de stockholmskonditorier som liknar Brogyllens. Den lämnar ett hål som låter oss se rakt ner i mandelmassan vilket för en oinvigd betraktare kan komma som något av en chock. Men självklart inte för Semmelmannen. Han vet vad som väntar där inne i hjärtat av semmelbullen och låter sig inte chockeras så lätt. 

Den ringformade grädden skapar dock ofrånkomligen ett annat delikat problem. När ätandet når semlans medelpunkt aka höjdpunkt eftersom det är där alla smaker blandas så finns där enbart bulle och mandelmassa. Det känns tomt och innehållslöst när man arbetat sig in till semlans inre att inte belönas på vedertaget vis. En konsekvens som man får förmoda övervägts men som Brogyllens konditor fräckt bortsett från.

Grädden är god, inte tu tal om det. Luftig, smakar bra och saknar helt den metalliska smak som budgetvarianter dras med, varpå vi kan förmoda att man använt äkta vispgrädde möjligen utblandad med mjölk för att den ska bli lättare att digestera. Men. Vi som varit med ett tag vet att även om ingen semla är bättre än summan av sina individuella delar, så är det helheten och proportionerna som gör semlan. Så vi kan inte bortse från, att avsaknaden av grädde på vitala delar ger ett försämrat smak- och helhetsintryck.

Det känns inte som en alltför långtskjutande gissning att Brogyllen själva anser att mandelmassan är semlans allra viktigaste beståndsdel. Semmelmannen kunde genom ett icke alls försumbart detektivarbete få fram ingredienserna: Lübeckmarsipan, en gnutta vatten och skalad, hackad mandel. En mycket traditionell skapelse alltså, i linje med det anrika etablissemanget. Och i denna genre är mandelmassan bra. Inte så att Semmelmannen börjar ordvitsa av göteborgsk eufori, utan kort och bra. Ingen besk bismak av bittermandelolja, utan en len äkta mandelsmak som spacklar Semmelmannens gom med välbehag.

Det kan vara på sin plats att inviga nya läsare i Semmelmannens  svaghet för oskalad mandel och den lite grövre smak den bidrar med. Mästare i den kategorin är exempelvis Söderbergs bageri och Riddarbageriet. En annan favorit är att spetsa mandelmassan med kardemumma och möjligen en gnutta vanilj. Här står Tösses i en klass för sig men flera nya favoriter dök upp förra året, som exempelvis Pock och Magnus Johansson bageri & konditori.

Så vad har vi då här? Knappast en dussinprodukt, inte med de råvarorna och uppenbart eminenta hantverket. Men samtidigt inte en semla som sticker ut från mängden heller. Inga excesser. Ett runt lock. Klassisk mittfåra helt enkelt. Mera Ullevi än Pustervik om ni förstår vad jag menar. Hög kvalitet men galet dyrt.

Träningslägret i GBG blev kort, intensivt och precis den muskelspänning Semmelmannen behövde. Utbudet är stort och det finns all anledning att återkomma i frågan. Skicka en tågbiljett till Semmelmannen så kommer han snabbt som ett pistolskott tillbaka till västkusten.

Pris: 42 kr Om avsikten är att skrämma bort arbetarna tillbaka till Torslanda så kan man nog vara på god väg att lyckas.

Betyg: Brogyllens konditori, Västra Hamngatan, Göteborg.

Utseende: 5

Lock: 5

Bulle: 5

Mandelmassa: 4

Grädde: 4

Totalbetyg: 4 sventon

Aningen modfälld efter de inledande två dagarnas högst mediokra bakverk bestämde jag mig för att bättra på humöret med en semla från ett bageri som i det närmaste står som garant för en kvalitetsprodukt - Brunkebergs bageri. 

Det är något speciellt att bära med sig en semla i en fin vit påse. Folk på stan sneglar avundsjukt och tänker: en sån livsnjutare vill jag också vara! Nåväl, efter att ha dragit in den fantastiska aromen från påsöppningen gick det inte att vänta till det klassiska trefikat. Den här skönheten måste ätas här och nu! Och när ni ser den förstår ni varför.

Brunkebergssemlan fick mig omgående att inse att jag måste lägga till en kategori i min bedömning - utseende. Ser ni hur kardemummaprickarna SYNS i bullen? Underbart.

Precis som det inte gick att vänta med att äta semlan, finns inte heller någon anledning att dra ut på omdömet. Låt oss börja där allting börjar, locket. Ni som läste om Semla #2 vet att det locket var tunt, och det här är faktiskt i närheten. Anar jag en trend? Tunna lock verkar vara det som gäller 2011. Borde jag meddela Jessica Gedin? Jonas Hallberg? Hursomhelst, det som skiljer Brunkan-locket från gårdagens fladdriga sak är kvaliten på bullen. I och med att bullen är penslad (anar förutom det vanliga ägg+vatten en gnutta salt) finns en helt annan stadga i locket som gör gräddslevandet till en enkel match.

Florsockerpudret på locket var föredömligt tunt pudrat, kanske aningen FÖR snålt. Är jag motsägelsefull? Sån är människan. Och Semmelmannen är människa.

Känner ni att mina förväntningar på den här semlan var stora? Helt rätt. Så fort locket var uppätet kastade jag mig över resten precis som en klassisk svensk privatdetektiv. Efter de första två tuggorna var jag mycket nöjd, och log med hela mitt gräddfyllda ansikte. Det här var en kvalitetsbulle. Perfekt kardemummasmak och en skön vuxen smak tack vare den lilla antydan av salt i penslingen. Bullen hade en markant tyngd, vilket förmodligen gör den extra bra lämpad som hetvägg. Jag tänker verkligen undersöka detta framöver.

Brunkansemlan bjöd på den luftigaste grädden hittills. Precis såhär ska grädde vara, lätt och luftig. Typiskt kvalitetsbagerier också att inte söta grädden. Mer grädde än så här kan inte vispgrädde smaka. 

Tredje tuggan brukar innebära att man får ett rejält sjok mandelmassa i munnen. Nu fick jag bara en pyttebit. Jättegod förvisso, och med synbara äkta mandelbitar, men på tok för lite. Fjärde tuggan (och nu är jag mitt i bullen) och lika lite. Nu kan jag inte låta bli att känna en viss besvikelse. Det känns som jag blir blåst på något. Mandelmassan är mycket god, men den känns mer som ett komplement än en del av semlan i det här läget. Mycket tråkigt.

Det här gör att resten av semlan äts lite på autopilot. Upplevelsen slaknar, så att säga. Var mina förväntningar för höga? Det tycker jag ändå inte. Och med lite perspektiv blir nog ändå totalintrycket gott. Kanske hade jag otur, kanske var det ett exemplar med ovanligt lite mandelmassa?

Pris: 30 kr. Helt ok för en sådan kvalitetsprodukt.

Betyg: Brunkebergs bageri

Utseende: 4

Bulle: 5

Lock: 4

Mandelmassa: 4 (tappar en poäng här pga den snåla tilldelningen)

Grädde: 4

Totalbetyg: 4 sventon