Semmelmannen

Vad är ett rimligt pris på en välgjord semla? Att en proffsbakad sak kostar mer än de industribakade grotesker man hittar i matbutikernas hyllor är en självklarhet, men sen då? Semmelmannens erfarenhet är att förortssemlorna är billigare, vilket kanske kan förklaras med billigare lokalhyror. Samtidigt, är det en temla med högkvalitativa råvaror går kostnaden förstås upp. Med all rätt! Att det sedan finns krämare som Gateau, som trots sina industriella tillverkningsmetoder prånglar ut hutlöst dyra semlor som inte håller måttet, det är bedrövligt. Men samtidigt själva essensen av varför Semmelmannen finns - din guide i semlornas galax, som genom upplysning och empirisk forskning hjälper semmelentusiaster världen över att hitta rätt i denna kaloristinna djungel av härlighet.

Dessa tankar dyker reflexmässigt upp när Semmelmannen handlar dagens semla av den försåtligt förtjusande damen med den ryskklingande brytningen på Bageri Kejsarkronan, alldeles runt hörnet på den byggarbetsplats vi förr om åren kände som Odenplan.

När hon ber om 25 kronor vågar jag först inte tro på vad jag just hörde. Men när hon vänligt men med yttersta bestämdhet låter mig veta att en semla inte SKA kosta mer, ja då förstår Semmelmannen att han har att göra med någon vars hjärta till fullo brinner för hetväggen.

Det är alltså med vetskapen om denna synnerligen sympatiska prissättning som Semmelmannen slår sig ner för att inmundiga Kejsarkronans välpudrade skötebarn. Locket ser större ut än vad det är, mycket beroende på att det är skuret och följaktligen rätt tunt. Det påminner i formen om gårdagens semla från Munkens konditori, men lyckas inte till fullo uppnå deras fyrkantiga form. Men ett trevligt lock ändå, som lyckats behålla sin saftighet och är precis lagom pudrat med väldoftande florsocker.

Bullen är precis som sin avknoppade satellit locket saftig med en härlig konsistens och ett ytterst njutbart tuggmotstånd. Men efter några bett, och lagom till att Semmelmannens smaklökar ska möta mandelmassan, märker jag hur bullen är i total avsaknad av kardemumma. Så tråkigt! Det som var en bulle med hög potential förvandlas till en medioker mittfältare. Bullen får inte den totala brödighet som Munkens, och det beror antagligen på en lite lägre salthalt. Men när man tar kardemumman ur bullen går luften ur, så är det bara!

Innan vi går närmare in på mandelmassan skall vi naturligtvis prata lite om grädden. Den både luktar och smakar alldeles ljuvligt gräddigt och äger ett självförtroende som få av konkurrenterna kan matcha. Ett klart lyft efter den smakfattiga bullen.

Med kombinationen smaklös bulle/smakfull grädde i kroppen tuggade sig Semmelmannen rutinmässigt men inte rutinartat vidare in mot semlans inre, beredd på att låta mandelmassan förgylla en mörk februarikväll. När den tillslut når mina vältrimmade receptorer är det långt från en smaksensation. På många sätt påminner mandelmassan om den från Munkens pureaktiga, vattniga blandning, om än med vissa tillskott av inom felmarginalen större mandelbitar. Men i sanningens namn är det svårt att urskilja för den här semlan är så ohyggligt snålt berikad med mandelmassa att om Semmelmannen inte varit beredd på den hade den kunnat passera obemärkt förbi. Jag minns alla semlor och hur de har rört vid mig, men ingen av dem har haft så lite fyllning. Ett unikum, onekligen.

På det hela taget var detta en temla med stor potential där några enkla missar gör slutresultatet till en oförlöst upplevelse. 

Pris: 25 kr. Trots bristerna får jag ändå konstatera att Kejsarkronans semla är förhållandevis prisvärd. Krydda på rejält med kardemumman och sluta snåla med massan, så har ni er ett kap värt namnet.

Betyg: Bageri Kejsarkronan, Norrtullsgatan 19

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 2

Grädde: 4

Mandelmassa: 3

Totalbetyg: 3 sventon

Är det något vi fått inpräntat i oss de senaste åren är det att vi lever i förväntanssamhället. I ett ständigt Nextopia går vi och längtar efter sånt som ska hända, sånt vi ska uppleva, eller som i Semmelmannens fall semlor han ska äta. Och förväntan kan vara många olika saker. När det gäller NK:s semlor har jag haft mycket lågt ställda förväntningar. I test efter test, år efter år, har man skadeglatt kunnat se hur deras överprissatta semlor fått låga betyg. Jojo, de vet att ta betalt, har jag tänkt. Men göra semlor är de inget vidare på. Så på detta projekts sextonde dag blev det tillslut dags att själv ta reda på hur det ligger till med Nordiska Kompaniets välpudrade godsaker.

Genast fick Semmelmannen erfara hur förväntningar kan skapa illusioner som är just det. På NK:s fjärde våningsplan (där man tidigare kunde köpa musik på runda plastbitar) kostade inte semlan mer än tjugofem kronor! Hårresande billigt i detta kommerstempel där välsminkade ansikten och dyra pälsar verkar vara obligatorium för att få fika överhuvudtaget.

Efter denna inledande omvända prischock behöll mungiporna sin uppräta position vid åsynen av ett vansinnigt välpudrade lock. Här har vi uppenbarligen att göra med en bagare som vet att hantera sitt florsocker med precision!

Ni vet förstås vid det här laget att Semmelmannen föredrar trekantiga lock. Och jo, visst är det så. Det är nånting med de runda locken som enligt min mening gör semlorna lite mer alldagliga. Det skämtas här och där om hamburgaren som en köttsemla, och har man bara de runda locken på näthinnan är det kanske inte så konstigt. Runda lock ger semlorna ett sandwichartat utseende. Trekantiga lock står för karaktär, och hade de varit dominerande hade kanske aldrig ett så degraderande uttryck som köttsemla ens uppkommit.

Men detta till trots, som enskild enhet är detta lock briljant. Väl avvägd tjocklek, stadga och så som sagt detta magiska florsockerpuder som utstrålar professionalism. Ett topplock!

Lite nedslående då att resten av bullen är mer intetsägande. Övervägande hittills har varit de mjuka - på gränsen till svampiga - bullarna, och jag har efterlyst en bättre fasthet. Men det är uppenbarligen en fin linje mellan fasthet och degighet, för här lutar man tyvärr åt det senare. Inte heller kardemumman är speciellt tydlig.

Då är det mer glädjande, ja rentav lyckobringande, att äta NK-semlans mandelmassa. Här är vi mycket nära Tössesemlans toppnivåer. En perfekt konsistens och rikligt med äkta hyvlad, oskalad mandel lyfter semlan till höjder den med tanke på sin intetsägande bulle egentligen kanske inte förtjänar. För så är det, mandelmassan ÄR semlans själ och hjärta. Och precis som med människor måste insidan vara både intressant och unik för att vi ska vilja återvända till den igen och igen. Och igen.

Grädden håller inte samma nivå som mandelmassan, men är inte heller lika svag som bullen. Dock har man gödslat lite väl mycket med grädde för min smak. Detta kan ju förstås avhjälpas genom ett individuellt ingrepp, men vi vet ju alla hur viktiga proportionerna är.

Sammantaget en mycket njutbar upplevelse, där mandelmassan som ni med säkerhet förstår var en höjdpunkt som jag kommer bära med mig länge. Och med det ytterst fördelaktiga priset i åtanke skulle det inte förvåna mig om jag återvänder till NK för att ta med mig en semla hem att avnjutas som hetvägg. Förutsättningarna för en succé i det fallet är mycket gynnsamma, då bullens degighet i det fallet mycket väl kan innebära en fördel när den löses upp i den varma mjölken.

Angående utseendet vill jag bara tillägga att jag inte kan begripa poängen med att låta mandelmassan så att säga sticka fram under grädden. Alla som är i färd med att köpa en semla vet väl ändå vad som ligger och väntar under grädden? Don’t put your heart on the sleeve, säger jag bara.

Pris: 25 kr. Bara mandelmassan hade varit värt tjugofem kronor. Ni fattar. Kan de ha haft fel på kassaapparaten just idag? Visste de att Semmelmannen var i antågande?

Betyg: NK, Hamngatan, våning 4.

Utseende: 4

Lock: 5

Bulle: 3

Mandelmassa: 5

Grädde: 4

Totalbetyg: 4,5 sventon

Den elfte semlan var annorlunda på flera sätt. Vintern kom tillbaka, med ett florsockrat snöfall som pudrade sig över stan samtidigt som det blev riktigt riktigt kallt. Detta gjorde att min ursprungliga plan att ta hem dagens semla för att äta den som hetvägg blev omöjlig att genomföra. Varför då undrar ni? Jo, jag vill ju att alla semlor ska ha samma förutsättningar, och mer än tio minuter ute i kylan med semlan i en brödpåse av papper skulle riskera att den frös. Isbildning i vispad grädde är varje semmelälskares mardröm, och är sådant som kan uppkomma när den står i kyldiskar för nära kylaggregatet. Inte bra.

Vad mer gjorde denna elfte semla, som alltså tillslut intogs på plats på Riddarbageriet, annorlunda? Lugn, mina vänner. Ni kommer snart bli varse.

Redan utseendet är nämligen klart annorlunda än vad vi är vana vid. Locket är gigantiskt! Frågan är om man ens kan kalla det lock, det här är nästan halva bullen. Visst är det spännande med alla dessa estetiska variationer av semlan? Om inte annat för att det bäddar för en totalt annorlunda ätupplevelse. För om första veckans semlor övervägande bestod av tunna runda lock utan stadga, så är detta lock rena silverskeden i jämförelse. Det finns något vackert och nästan imponerande i såna här gigantiska lock. De har en självklarhet i sig som inga andra, vågar ta för sig och äger på så sätt semlan till skillnad från sina mindre kusiner alternativt trekantiga släktingar som snarare spelar rollen som en dekorativ finess.

Ett sånt här stort lock äter man inte i en tugga, så det krävs en hel del grädde till. Det har Riddarsemlan så det räcker och blir över. Locket, och följdaktligen bullen har en bra stadga och lagom kardemummasmak, men den är tyvärr aningen platt - inte lika luftigt jäst som några av de bästa bullarna jag ätit. 

Och nu har vi kommit till denna semlas riktiga tour de force - mandelmassan. Det är här den verkligen skiljer sig från konkurrenterna. Och det inte bara genom själva massans konsistens och innehåll, utan också genom att massan är utbredd PÅ bullen som alltså inte är urgröpt! Vid närmare eftertanke faller det sig naturligt med tanke på hur mycket bulle som så att säga redan gått åt till locket. Att gröpa ur den kvarvarande delen skulle vara svårt utan att råka helt genomborra bullen. Påminner en del om snitsen man måste äga för att riktigt bra hacka Hasselbackspotatis. 

Både smak och konsistens gör Riddarbageriets mandelmassa helt unik. Jag har då aldrig upplevt så stora äkta mandelbitar i en semla (hoppas ni ser dem på bilden nedan), och framför allt har jag aldrig upplevt en så genomträngande ärlig mandelsmak. Jag var ett tag övertygad om att mandeln rostats, men vid en direkt fråga förnekade bageripersonalen att så skulle vara fallet. Semmelmannen hade dock inte haft något emot om det hade varit så, och innan bagaren själv är konsulterad ska vi kanske inte vara helt övertygade. Både under själva ätandet, och nu med några timmars eftertanke i magen, är jag inte helt säker på vad jag egentligen tyckte om mandelmassan. Den var mycket god, om den saken råder inga tvivel. Men var det rätt typ av mandelmassa för en semla? Mandelsmaken förde snarare tankarna till det översta lagret på en toscatårta. 

I likhet med bullen saknade grädden den luftighet och lätthet som några av de bästa semlorna uppbådat. Den var väldigt tjock och smakade väldigt mycket grädde. Ungefär som hemmavispad grädde. En del vill ha det så, andra föredrar en grädde där man nästan kan se luftbubblorna. Semmelmannen tillhör den senare kategorin.

En sak är dock säker. Riddarbageriets semla liknade ingenting Semmelmannen ätit i år. Det enklaste sättet att förstå skillnaden mellan den här och andra semlor är nog att karaktärisera den som en hemgjord semla. Det är charmigt, och som i fallet med mandelmassan lite crazy, men framför allt gott. På ett annorlunda vis. En sak är dock säker, vill man få en unik semmelupplevelse är Riddarbageriet rätt ställe. Dessutom till ett mycket fördelaktigt pris, med ett trevligt bemötande och mycket god service.

Pris: 25 kr. Hallå, var inte Semmelmannen på Östermalm? Är det här dolda kameran? Mycket billigt, ur alla aspekter.

Betyg: Riddarbageriet, Riddargatan 15

Utseende: 4

Lock: 4

Bulle: 3

Mandelmassa: 4

Grädde: 3

Totalbetyg: 4 sventon

Till att börja med vill jag hälsa alla nya läsare välkomna. Att vi är många som tycker att just semlan är det som lyser upp en annars jämntjock sömngångartillvaro fram till påska, det visste jag ju förstås. Men att ni, och ni äro numera tusenden, skulle hitta hit, gläder Semmelmannen mycket. Och gör förstås att mitt uppdrag blir ännu viktigare. För när man har ögonen på sig blir det så att säga på riktigt. En känd rockmusiker sade en gång att en sång är inte en sång förrän nån hör den, och jag identifierar mig lite med det uttalandet i det här fallet.

Nåväl. Dagens semla var predestinerad att ätas i Vasastan. Kompassen var satt i riktning Stinas bageri på Tegnérgatan för en fika. Genom ett sånt där blött snöväder som bara gör de som sitter inomhus och tittar ut lyckliga halkade sig Semmelmannen fram på stadens trottoarer. För att vid ankomst inse att bageriet endast fungerade som ett försäljningsställe, och hur vackra och goda än bakverken såg ut, kunde jag inte fika här. Jag får återkomma till Stinas en annan dag, och tydligen har de fik på Frejgatan!

Efter en kort överläggning valdes istället det närbelägna Annikas hembageri på Odengatan. Ett mycket bra val. Ett litet oansenligt bageri som varken åtnjuter samma aura av stil eller historik som andra, men som år efter år levererar beundransvärda bakverk till hjärtliga priser. Ingen som gått förbi det lilla bageriet och sett de härliga semlorna i fönstret kan väl heller ha undgått att få torka sig i mungipan. De ser rentav fantastiska ut, eller hur!

Ja de är sannerligen en fröjd för ögat, dessa sibiriska semmelstoltheter. Locket är skuret till perfektion, och min semla täcktes av gnistrande vitt florsocker helt klart i klass med det så omhuldade på Gröndalssemlan i söndags. Tyvärr var mitt lock aningens torrt i kanterna, vilket nu i och för sig inte är hela världen eftersom den grädde som skrapas upp med locket avhjälper detta, men ändå.

Grädden var exemplariskt luftigt vispad och vackert spritsad i smakfull mängd. Precis i min smak. Detta gällde också bullen, som var mycket aromatisk med en välgräddad yta som gick i en perfekt teakbrungul färgskala. Väl synliga bitar av kardemumma satte en tydlig prägel både visuellt och i munnen. Kanske innebar bullen ett litet steg tillbaka mot aningen mjukare konsistens efter Tössesemlans fastare uppenbarelse. Smaken var så givande att bullens fasthet hamnade lite i skymundan.

Vi som verkligen bryr oss om våra semlor vet att mandelmassan är det som skiljer en bra semla från en världsstjärna. Och vi vet också att om man efter att ha förtärt locket och två, kanske tre tuggor av själva semlan tycker sig vara inne i en gastronomisk upplevelse utöver det vanliga, finns det inget som kan göra en så besviken som en ordinär mandelmassa. 

När det kommer till mandelmassan delar semlan från Odengatan mycket med både Gunnarssons och Gröndals godsaker. En puréaktig konsistens och mycket gulaktig färg som vid en okulär besiktning knappt visar några skönjbara mandelbitar. De finns där, men eftersom de är skållade bjuder de inte något tuggmotstånd att prata om. Lite synd, för det är äkta mandel. Konsistensen är resultatet av mängden vatten i mandelmassan, vilket alltså i det här fallet verkar varit lite mer än vad jag föredrar.

Någon nämnde att man bör använda en nypa bittermandel i mandelmassa och att detta ska ha mer påverkan på smaken än huruvida mandeln är skalad eller inte. Någon sådan smak märktes tyvärr inte alls av i Annikasemlan. Men Semmelmannen lägger det på minnet, även om han står fast vid att den godaste mandelmassan är gjord på oskalad mandel. Att det ger en annan karaktär är vi nog överens om. 

Denna semla slukades, det ska sägas. Det var ingen semla det kommer skrivas böcker om, men en mycket god godsak som med ett bra pris gör sig väl både i de fina salongerna som i snutbilen halv tre på natten. För övrigt tycker jag det äts alldeles för lite semlor på stan. Varför ser man så sällan någon som glupskt slukar en semla på bussen? Fundera på det mina unga vänner! 

Pris: 28 kr. Mycket bra pris för att vara en semla som säljs på en av stadens större gator. Ett extra plus för mycket givmild och personlig service.

Betyg: Annikas hembageri, Odengatan

Utseende: 5

Lock: 4

Bulle: 4

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Total: 4,5 sventon

Vecka två i Semmelmannens jakt på den perfekta semlan höll på att ta en ända i förskräckelse. Allt på grund av att jag glömde bort vilken veckodag det var. Just det. På tisdagar går ju nämligen Stockholmarna man ur huse för att köpa temlor. Så när jag glad i hågen kom till dagens tilltänkta semmeletablissemang - Bagar’ns vid Hornstulls tunnelbanestation - strax innan 18, ja då var de små godsakerna slut. Och tiden var som ni förstår knapp! På en glashal Hornsgata steppade Semmelmannen österut och betade av konditori efter konditori, bara för att mötas av samma dystra besked: tyvärr, de är slut. Jag började befara att dagens semla skulle bli en division två-variant, inköpt på närmaste Konsum.

Men så kom räddningen. På Vetebullen (Hornsgatan 61) fanns EN semla kvar. Ensam bredvid en “vaniljsemla” stod den och väntade på Semmelmannen. Trodde jag.

Men nu var det inte så enkelt. Det visade sig nämligen att just den här raringen var uppbokad sedan några timmar tillbaka. Oj! Nu såg det återigen mörkt ut. Men efter en övertalning som skulle fått Göran Häggs hjärta att slå volter var semlan min och jag kunde andas ut!

Nu finns det ju en klar nackdel med att köpa semlan sent på dagen och det är att bullen lätt blir torr. När jag inspekterade dagens inköp visade det sig att just en viss torrhet hade infunnit sig. Det är nu inget att gråta över, för det innebär bara att semlan gör sig väl för att ätas som hetvägg. Och till det behöver man en rejäl mjölk, varpå jag inhandlade Arlas allra ädlaste sort: Gammaldags mjölk.

Och trogna läsare känner proceduren. När mjölken är så het att den precis börjar ryka och frambringar en lite nötaktig doft, ja då är den precis lagom varm. Och den nästan ceremoniella ätproceduren kan börja.

Efter två dagar med trekantiga lock levde jag nästan som i en dröm, förstår jag nu. Innerst inne visste jag ju att de trekantiga locken snarare är undantag än regel. Och så var vi tillbaka i de tunna runda lockens Karmanjaka. Och är det något som kan bli torrt, så är det locket. Ingen större fara med den saken egentligen - det är ju bara att doppa det i mjölken - men det är värt att påpeka.

Redan från det ögonblick då semlan togs upp ur sin bageripåse hade jag kunnat iaktta en avsaknad av kardemummadoft. Och det bekräftades när jag började äta. En semla med rätt mängd kardemumma (ganska mycket sådan) doftar ännu mer när den sänks ner i den heta mjölken. Och som befarat hände ingenting sådant här. Bullen smakade just ingenting egentligen. 

Desto roligare då att kunna njuta av en riktigt god mandelmassa. Nästan i klass med Brunkebergsbageriets! Även om den saknade just den mandelmassans fina pricken-över-i:et i form av oskalad mandel så var den ytterst välsmakande. En glad överraskning, men samtidigt den enda höjdpunkten hos denna ganska mediokra semla. Grädden var inte heller något att skriva hem om. Inte alls så där luftig och fin som jag blivit bortskämd med de senaste dagarna.

Nej, det här var inget att skämma bort någon med en tisdag. En vardagssemla, kort och gott, som kanske tillfredsställer den ointresserade men inte en livsnjutare. Och verkligen inte vinner över en tvivlare.

Pris: 25 kr. Billigt för att vara innanför tullarna. Å andra sidan var den inte värd mer.

Betyg: Vetebullen, Hornsgatan

Utseende: 3

Lock: 2

Bulle: 2

Mandelmassa: 4

Grädde: 3

Totalbetyg: 3 sventon

När en god vän tipsade om Hemköps generösa erbjudande, 2 semlor för 20 dinarer, reagerade jag på uppstuds. Vem har sagt att inte Semmelmannen skulle kunna testa en sk. butikssemla? Visst, i semmelvärlden är det division två, men är det inte i butik de flesta köper sina semlor? De är värda en seriös granskning, framför allt med en sådan inbjudande prissättning.

‘

Var kommer då dessa anonyma butikssemlor ifrån? Jo, från något som kallar sig Bageri baronen och ligger i Örnsberg. Vid en närmare granskning visar det sig att de levererar bröd och bakelser till ganska många ställen i stan. Inte bara livsmedelsbutiker, utan också på ytan respektabla ställen som La Petite i Söderhallarna och Amandas brödbod i Östermalmshallen. Det gäller att se tillvaron genom ett förstoringsglas om man ska kunna skärskåda saker och ting och se dem i sitt rätta sammanhang. Semmelmannen går till botten som ni märker! 

Det första som skiljer en butikssemla från konditorisemlan är att den förstnämnda stått kyld. För att ge den en rättvis bedömning måste jag låta den nå rumstemperatur. Kanske är det den tidigare kylningen som gör den här semlan så doftlös? Den ser ju fullständigt angenäm ut, men det riktiga habegäret infaller sig inte riktigt. 

Som vanligt i dessa slätstrukna alla går åt samma håll-tider så är det runt lock som gäller. Dock är detta det överlägset sladdrigaste och tunnaste locket hittills. Ett lock ska vara ett lock, inte en del av skorpan. Hör ni det bageribranschen - ett lock ska vara ett lock, inte en del av skorpan! Om jag säger att det inte ens GÅR att skopa upp grädde med det här så kallade locket, så förstår ni. Omisskännligt för butikssemlan är också den fattiga tilldelningen av florsocker. Samt hur det (förmodligen återigen genom nerkylningen) är i det närmaste smaklöst. I hemmiljö löser man förstås det här med att pudra på lite eget florsocker. Så inte idag.

Överhuvudtaget är hela den här semlan just smaklös. Fascinerande egentligen, jag ser ju kardemummakornen i bullen men de SMAKAR inget! Om den här bullen smakar någonting, så är det vetebulle med betoning på vete. Semmelmannen föredrar när semlans bulle smakar kardemumma. Och det gör nog ni med, mina unga vänner.

Gårdagens semla från Brunkebergs bageri hade en fantastiskt smakrik mandelmassa, men tyvärr var den väldigt snålt tilltagen. Samma sak med Baronens, med den avgörande skillnaden att detta var en massa för massan. Det här smakade som en sån färdig mandelmassa man kan köpa i en slags foliekorv på ICA. Riktigt tråkigt. Att innehållsförteckningen berättar för oss att den innehåller aprikoskärnor gör ingen gladare.

Är butikssemlan semlans motsvarighet till TV4, tänker jag när jag med grädde på överläppen funderar över om den här grädden smakar någonting överhuvudtaget? Den är ju färsk i alla fall. Inte drabbad av gulsot som Robert’s coffeesemlan häromdagen. Men herregud så intetsägande. Harmlös. Gör ingen glad, ingen ledsen. Och det är väl vad man kan begära för en semla som kostar 10 spänn, antar jag.

Alla som älskar hetvägg vet att varm mjölk är för semlan som Emmylou Harris stämsång är för en countryballad. En medioker sak kan förvandlas till någonting riktigt bra, och nånting som håller hög kvalitet från början blir till magi.

Så varför inte ge Bageri baronens semlor en andra chans som hetvägg? Semmelmannen tänker inte, han agerar. Mjölk värmdes på illa kvickt och snart stod där en djup tallrik med rykande het nötaktigt doftande mjölk framför mig.

Semla två var väldigt lik semla ett. Locket lika sladdrigt. Semlan lika smaklös. Tyvärr. I vanliga fall när man doppar ner semlan i het mjölk stiger en fantastisk doft mot ansiktet. En blandning av den nötaktigt doftande mjölken, och vetebullen med dess kardemumma. Men nu- nästan ingenting. Det är som att semlan saknade själ. Kan det vara så, att när semlan paketeras, kyls och ställs ut i butik så tappar den själen? Fundera på det mina unga vänner.

När man äter hetvägg får man äta fort, så semlan inte helt löses upp i mjölken; men jag hann i alla fall konstatera att det var precis lika lite mandelmassa i den här Baronensemlan som den första. 

Så, blev det bättre av den varma mjölken? Ja, Emmyloueffekten fanns där, och kanske är det den enda räddningen för en butikssemla. Samtidigt ska man inte glömma att den här semlan kostade 10 kr. En fjärdedel av priset Semmelmannen betalade för den undermåliga Robert’s coffee-semlan. Och jag får nog säga att av de två hade jag valt Bageri baronens. Trots sin själlöshet.

Pris: 19,95 kr för två. Det är billigt, det är det onekligen.

Betyg: Bageri baronen (Hemköp) 

Utseende: 2

Bulle: 2

Lock: 1

Mandelmassa: 2

Grädde: 3

Totalbetyg: 2 sventon