Semmelmannen

Vad är ett rimligt pris på en välgjord semla? Att en proffsbakad sak kostar mer än de industribakade grotesker man hittar i matbutikernas hyllor är en självklarhet, men sen då? Semmelmannens erfarenhet är att förortssemlorna är billigare, vilket kanske kan förklaras med billigare lokalhyror. Samtidigt, är det en temla med högkvalitativa råvaror går kostnaden förstås upp. Med all rätt! Att det sedan finns krämare som Gateau, som trots sina industriella tillverkningsmetoder prånglar ut hutlöst dyra semlor som inte håller måttet, det är bedrövligt. Men samtidigt själva essensen av varför Semmelmannen finns - din guide i semlornas galax, som genom upplysning och empirisk forskning hjälper semmelentusiaster världen över att hitta rätt i denna kaloristinna djungel av härlighet.

Dessa tankar dyker reflexmässigt upp när Semmelmannen handlar dagens semla av den försåtligt förtjusande damen med den ryskklingande brytningen på Bageri Kejsarkronan, alldeles runt hörnet på den byggarbetsplats vi förr om åren kände som Odenplan.

När hon ber om 25 kronor vågar jag först inte tro på vad jag just hörde. Men när hon vänligt men med yttersta bestämdhet låter mig veta att en semla inte SKA kosta mer, ja då förstår Semmelmannen att han har att göra med någon vars hjärta till fullo brinner för hetväggen.

Det är alltså med vetskapen om denna synnerligen sympatiska prissättning som Semmelmannen slår sig ner för att inmundiga Kejsarkronans välpudrade skötebarn. Locket ser större ut än vad det är, mycket beroende på att det är skuret och följaktligen rätt tunt. Det påminner i formen om gårdagens semla från Munkens konditori, men lyckas inte till fullo uppnå deras fyrkantiga form. Men ett trevligt lock ändå, som lyckats behålla sin saftighet och är precis lagom pudrat med väldoftande florsocker.

Bullen är precis som sin avknoppade satellit locket saftig med en härlig konsistens och ett ytterst njutbart tuggmotstånd. Men efter några bett, och lagom till att Semmelmannens smaklökar ska möta mandelmassan, märker jag hur bullen är i total avsaknad av kardemumma. Så tråkigt! Det som var en bulle med hög potential förvandlas till en medioker mittfältare. Bullen får inte den totala brödighet som Munkens, och det beror antagligen på en lite lägre salthalt. Men när man tar kardemumman ur bullen går luften ur, så är det bara!

Innan vi går närmare in på mandelmassan skall vi naturligtvis prata lite om grädden. Den både luktar och smakar alldeles ljuvligt gräddigt och äger ett självförtroende som få av konkurrenterna kan matcha. Ett klart lyft efter den smakfattiga bullen.

Med kombinationen smaklös bulle/smakfull grädde i kroppen tuggade sig Semmelmannen rutinmässigt men inte rutinartat vidare in mot semlans inre, beredd på att låta mandelmassan förgylla en mörk februarikväll. När den tillslut når mina vältrimmade receptorer är det långt från en smaksensation. På många sätt påminner mandelmassan om den från Munkens pureaktiga, vattniga blandning, om än med vissa tillskott av inom felmarginalen större mandelbitar. Men i sanningens namn är det svårt att urskilja för den här semlan är så ohyggligt snålt berikad med mandelmassa att om Semmelmannen inte varit beredd på den hade den kunnat passera obemärkt förbi. Jag minns alla semlor och hur de har rört vid mig, men ingen av dem har haft så lite fyllning. Ett unikum, onekligen.

På det hela taget var detta en temla med stor potential där några enkla missar gör slutresultatet till en oförlöst upplevelse. 

Pris: 25 kr. Trots bristerna får jag ändå konstatera att Kejsarkronans semla är förhållandevis prisvärd. Krydda på rejält med kardemumman och sluta snåla med massan, så har ni er ett kap värt namnet.

Betyg: Bageri Kejsarkronan, Norrtullsgatan 19

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 2

Grädde: 4

Mandelmassa: 3

Totalbetyg: 3 sventon

Var det Semmelmannen som tog vintern till Stockholm, eller tvärtom? Klart är i alla fall att sedan andra säsongen drog igång har klimatet drastiskt förändrats för att idag kulminera (?) i en sån där vit kall dag då allting utom saker tillverkade av människan står stilla. I denna djupfrysta tillvaro smög Semmelmannen omkring med blånade fingertoppar och drömde om att berget skulle komma till Muhammed, istället för tvärtom. Vissa indikationer på att nånting sådant är möjligt har ändå givits mig, så det är inga nedkylda hallucinationer, tro mig. 

Nåväl, för första gången i år skulle dagens episod utspela sig i den lilla sömniga stadsdelen Vasastan. På Upplandsgatan närmare bestämt, numera strandsatt bland vintagebutiker med saftiga prislappar men förmodligen en gång ett avbrott bland speceriaffärer och dambutiker - oavsett vilket, Nybergs konditori har legat på hörnet mot Kungstensgatan nästan lika länge som semlan existerat i sin nuvarande form. Lätt att glömma bort kanske men när man pratar om Adolf Fredrik, kungen som sägs ha ätit ihjäl sig på semlor, så ser man säkert framför sig en pösig herre med grädde kring mungiporna. Så lär det dock inte allt ha varit, för att spritsa grädde på fastlagsbullen är en ganska modern uppfinning. Så sent som på 1930-talet sägs en gotländsk konditor ha fått för sig att spexa till hela anrättningen med vispad grädde. Och sen gick det som det gick. Hela skiten blev en världssuccé över hela Sverige. Genialiskt.

Men Semmelmannens nu är 2012 och här sitter han och har just slukat Nybergs semla i ett litet nafs. Den var ganska nätt som ni ser, långt ifrån gårdagens mastodont. Och vad som är ännu mer glädjande för ett gammalt semmelhjärta är dess härligt rundade form och spända yta. Inget tal om överjäsning här. Ett gott hantverk på den fronten, men som vanligt håller jag på att börja säga så vågar man inte luta sig tillbaka och hoppas att allting skall vara frid och fröjd för det. Inte med ett sådant fuskjobb till lock. Inte nog med att man gödslat med florsocker, nej själva locket är otroligt slarvigt klippt och saknar spets som ni ser. Här har vi en bagare som haft för mycket att göra eller som bara inte bryr sig om varje individuell semlas väl och ve. Tråkigt. Och tråkigare ska det bli, för när jag äter locket märker jag att det är så torrt att det hade platsat i valfri duvmatande pensionärs brödpåse. Skall det få vara så här år 2012? Har vi inte kommit längre? Bedrövligt.

Vad som är betydligt trevligare med Nybergs semla är min favoritkäpphäst proportionerna. Jag tycker mängden grädde här är så nära perfektion som det är möjligt. Och att grädden på just den här semlan är också precis så där luftbubblig, lätt och gräddsmakande som Semmelmannen vill ha den gör mig sådär varm i magen som annars bara en hetvägg kan. Ett rejält lyft här från den bottenlösa bedrövelse som det torra locket åsamkade inledningsvis. Mandelmassan som även om den som just mandelmassa betraktad är om inte direkt medioker så i alla fall verkligen en i mängden. Men även den räddas av sin skapares säregna sinne för precision, för även här är mängden klandervärd i förhållande till bulle och grädde. Hade man haft i mera hade mandelmassans ansiktslöshet avslöjat sig direkt, säkert även för en mindre detaljfokuserad person än Semmelmannen. 

Bullen som ju först såg så god ut, sedan fick Semmelmannen att dra öronen åt sig genom sitt bortom förnuftet torra lock, blir dock inte alls den besvikelse locket förvarnade om. Nej det här är en fullt godkänd skapelse med lagom kardemummakaraktär och som jag redan inledningsvis konstaterade en perfekt form och jäsning. Det är verkligen inte bullens fel att locket har blivit så torrt och tråkigt, för den är saftig precis som den ska vara. 

Som ni märkt samlas här högt och lågt i samma semla på ett inte alltför utmärkande sätt dessa dagar. Men den här Nybergska saken är bortsett från sitt torra lock fullt godkänd, dock utan att på något sätt briljera. Det är nästan lika svårt att springa på en semla helt utan brister som att hitta en som inte har någon positiv egenskap. Om vi genom detta kan dra slutsatsen att sen semla är som vilken människa som helst, det har vi pratat om förut och jag säger som jag gjorde då: det är för tidigt att uttala sig om den saken ännu. 

Pris: 25 kr. Billigast hittills i år. Med ett bättre lock hade det varit ett riktigt fynd. Kanske är locken av högre kvalitet när just du går in på konditoriet? Kan definitivt vara värt att chansa på till det priset.

Betyg: Nybergs konditori, Upplandsgatan 26

Utseende: 4 (locket drar ner betyget på de annars utsökta proportionerna)

Lock: 2

Grädde: 5

Mandelmassa: 3

Bulle: 4

Totalbetyg: 3,5 sventon

Efter två fruktlösa försök att testäta semlorna på Stinas bageri skulle kanske en karaktärslösare semmeljägare ge upp. Första gången var jag vid deras butik på Tegnérgatan, men då hade de ingen servering. Andra gången jag beslutsamt besökte dem en lördag eftermiddag, ja då hade de stängt (stänger redan 14.00 på lördagar). Men idag stod alla stjärnorna rätt och änglarna sjöng i kör när jag klev in i bageriet på Frejgatan. Semmelmannen och Stinas semla skulle bli ett. 

Var det kärlek vid första ögonkastet? Vänner till Semmelmannen säger det, men själv var han naturligt avvaktande. Visst, semlan var mycket vacker att titta på men runda lock är ju inte riktigt hans grej. Och florsockerpudret ser väl ändå ganska blekt ut - kan det vara dekorsocker?

Istället för att tänka för mycket började jag äta av semlan. I början med viss skepsism. Locket var nämligen ganska torrt. Och utöver det smakade det inte speciellt mycket florsocker, vilket möjligen bekräftar mina misstankar från den utseendemässiga inspektionen - dekorsocker. Men genom lockets sköra sprödhet gick ändå att känna en härlig kardemummasmak som verkligen lockade till snabb närkontakt.

Stinasemlans proportioner och former är sannerligen en fröjd för ett gammalt semmelöga. Se bara på bilden ovan en sån sagolik rund enhet som bildats av bullen och grädden. Grädden ja. Den både luktar och smakar så som att just i det ögonblick man äter den kan man inte tänka sig nån annan grädde i hela världen. Konsistensen är också den perfektionistiskt ledig. Man tänker inte på den förrän man ätit upp den, och då gillar man den. Precis som man drömmer om att det ska vara.

Stinasemlans bulle är mycket god, har inga spår av jäst i smaken eller andra avarter. Den har bra form, men framför allt gillar den att bli uppäten. Ni förstår säkert vad jag menar.

Jag äter mig snabbt igenom bullen, för mandelmassan hägrar. Redan på den första bilden anar ni de oskalade mandelbitarna, och detsamma gäller Semmelmannen. Han kan inte vänta innan han får komma i kontakt med Stinasemlans inre. Varför hetsa, undrar ni kanske? Du som ätit så många semlor vet ju att nånstans därinne finns mandelmassan. Ät du bara lugnt och försiktigt så kommer du dit. Det är lätt att säga, svårare att kontrollera sig själv. Och även om förhoppningarna fanns där om en riktigt god mandelmassa, så hade jag nog ändå inte vågat tro att någon mandelmassa skulle vara lika god som Tösses. Men här har vi den. Den är inte bättre, men den är lika bra. En strålande kombination av mandel, sötma och vuxen eftersmak. Det blir aldrig helt barnförbjudet, bitarna är lagom stora och tuggvänliga, men det är hela tiden intressant. Och det lämnar en fin eftersmak som stannar länge.

Sammanfattningsvis finns inget annat kvar att säga än: ge mig en till. Kanske med varm mjölk den här gången?

Pris: 34 kr. Hade den varit billigare kanske den hade känts billig. Om ni förstår vad jag menar.

Betyg: Stinas bageri, Frejgatan 46

Utseende: 5

Lock: 4

Bulle: 5

Mandelmassa: 5

Grädde: 5

Totalbetyg: 5 sventon

Ritorno var länge Odengatans ohotade stolthet i cafévärlden. Två karlar med gigantiska mustascher styrde Ritornoskeppet med stadig hand, och hade Facebook funnits på 90-talet hade hela Ritornocheck-ins dominerat vilken feed som helst. Ett exempel på Jan Gradvallifiering? Kanske. Under en period expanderade tillochmed Ritorno och lät bygga om vägg-i-väggbutiken till en slags Ritorno deluxe. Lite märkligt kan man tycka i efterhand eftersom hela Ritornos inneboende charm ligger i att det verkligen inte är deluxe. Och mycket riktigt fick man gå till reträtt ganska snart. Ritornos storhetstid känns allt mer avlägsen. Inredningen är densamma, men mustaschmännen är borta.

Nu var det några år sedan Semmelmannen rutinartat besökte stället, men jag drar mig till minnes att det i alla fall fanns en tid när deras semlor ansågs så speciella att de lyckades vinna något test. Hur är det då med den saken anno 2011?

Här har vi alltså ett konditori som helt och hållet köpt myten om grädden. Proportionerna är stukade. Är det här en grädde med semla? Det lilla locket ligger ovanpå och ser obekvämt ut. Helt utan kontakt med sitt ursprung. Det bådar inte gott.

När jag sätter tänderna i denna en gång stolta konditoris lätt vanskapta semla är det ett par saker som jag direkt reagerar på. Det första är bullen. Den är svampig och smakar lite jäst. Påminner om vetebullar från valfritt storbageri som legat förpackade i plast på ICA och säljs i “gör din egen semla”-kampanjer. Sen kommer jag till grädden. Ojojoj här har vi glömt att stänga av elvispen! Grädden är så hårt vispad att den nästan börjar korna sig. Inget av den luftighet och lätta porösa känsla man kan förvänta sig hos en bra semla finns här. Det här känns kalorifyllt och klistrigt. Ska såna här nybörjarmisstag få förekomma på den här nivån? På en av Stockholms huvudgator? Det är inte bra. Observera den gryniga, nästan till smör vispade grädden.

Men det ska bli värre. För när Semmelmannen når fram till Mandelmassan, då börjar han verkligen misströsta. Den lämnar efter sig en vass eftersmak som nästan för tankarna till ammoniak. Kan det vara en övertro på bittermandelolja? Jag vet inte, men jag vet att jag aldrig har smakat något liknande i en semla. Utöver denna bisarra smak bär mandelmassan också avarternas alla kännetecken. Den är sockrig och grynig, och har ingen hackad mandel. Vad den i stället har är hyvlade mandelspån, sånt som vem som helst kan köpa i affären. Det är så slappt att det saknar motstycke. Den här mandelmassan är på gränsen till oätlig. 

Nej Ritorno. Era glansdagar är sannerligen bakom er. Åtminstone på semmelfronten. Inte nog med att proportionerna är galna. Dessutom är de överdimensionerade mängderna grädde och mandelmassa rentav osmakliga. Varför denna excess av något som inte ens smakar gott? Vad jag minns serverar ni en god tallrik falukorv med mos, som passar utmärkt en trött lördag klockan tolv. Vi försöker med det istället, om vi ses igen.

Pris: 32 kr. Det kan inte vara värt det. Men det vet man ju inte innan.

Betyg: Ritorno, Odengatan 78

Utseende: 2

Lock: 3

Bulle: 2

Mandelmassa: 1

Grädde: 1

Totalbetyg: 1,5 sventon

Den fjärde veckans semmelätande inleddes på den Stockholmsgata med allra mest kontinentalt självförtroende. Vi talar förstås om Rörstrandsgatan. Denna oas där folk fikar dagarna i ända och är hej och tjenis med varann till höger och vänster. Eller mest från ett mediabolag till ett annat. Eller reklambyrå kanske det är? Nåja, speciellt kontinentalt känns det inte när det snöar och är bitande kallt. Snarare väldigt nordeuropeiskt. Men Rörstrandsborna själva kanske påminns om Alperna, vad vet jag?

Äran att servera Semmelmannen gavs åt det lilla sympatiska fiket/bageriet Xoko. Eller ja, det var sympatiskt ända tills jag förstod att de var så fast i sina kontinentala villfarelser att de inte investerat i någon som helst form av element. Semmelmannen var inte ensam om att sitta med ytterkläderna på, det var en överlevnadsteknik som även personalen begagnade.

Semlan var som ni ser en ren njutning för ögat. Har ni sett en sådan prydlig gräddspritsning? Och bullen är ju alldeles rysligt rund. Här luktar det hantverk lång väg. Att det är trekantigt lock behöver jag knappt påpeka. Men det är trevligt att se att det är såpass stort.

Förutom sin exakta runda form har bullen också en fin yta som indikerar en alldeles lagom gräddning. Den luktar väldigt gott, förstås av kardemumma men jag tycker mig även ana smör och mjölk i degen. Alltid roligt när råvarorna faktiskt SMAKAR. Är jag lite i färd med att gå händelserna i förväg? Vi var ju bara vid locket. Ok här kommer locket:

Ett jättefint lock, både stadigt och med en lagom bit av bulle. Dessutom var det fortfarande saftigt trots att semlan inte köptes förrän sen eftermiddag. Nu berodde det nog förvisso på att semlan stått kylt, och inte plockades fram förrän den skulle serveras. Något som jag känner viss skepsis för, för nu var faktiskt semlan väldigt kall när jag åt den (i en redan kall lokal). Semmelmannen föredrar att äta sina semlor, när de inte äts som hetväggar vill säga, rumstempererade. Och det tror jag ni också gör mina vänner!

Bullen var som sagt en ren njutning. Jag har ingenting att invända här. Den var spänstig och inte på något sätt platt. Inte heller blev den plattare när den bit för bit tuggades ner, utan den behöll spänsten hela vägen. Precis som det ska vara. Men det gällde ju Saturnussemlan också, påpekar uppmärksamma läsare? Jo, men där fanns en brödig smak som inte hör hemma i semlan. 

Grädden var också den helt oklanderlig. Den bara fanns där, som en sammetslen vän genom hela ätprocessen. Lätt och luftig, utan excess. Proportion och precision i en parant symbios. 

Och då var vi då framme vid Xokosemlans själ och hjärta - mandelmassan. En av fördelarna med att äta semlor från en stor mängd bagerier är att man tillslut börjar hitta likheter mellan de mest olika ställen. Om Riddarbageriet var rustikt, trångt och familjärt så är Xoko mer tyskt i sin precision och renhet. Ändå är deras båda mandelmassor mycket lika varandra. Jodå, liksom sina konkurrenter på Östermalm använder Xokobagarna hela mandelkärnor i mandelmassan. Om inte helt hela så är de i alla fall så pass grovhackade att de skulle passera som hela för de allra flesta. Det är återigen en intressant upplevelse. För på något vis får mandeln en annan smak när man själv så att säga hackar den med tänderna (som nu nästan redan hackade med tanke på temperaturen i lokalen). Det gör att mandelmassan blir väldigt säregen och intressant. Och intressant är alltid bättre än intetsägande. I övrigt har mandelmassan en fin konsistens, inte alls puréig och sockrig som hos trötta bagerier som Gateau. Är den här mandelmassan då lika bra som Tösses? Nja, den är annorlunda. Den får en hemgjord karaktär, men jag tycker nog ändå inte att man ska vara tvungen att hacka mandeln helt själv. Nu blir det lite Toscasmak över det hela, och det är ju inte meningen.

På det stora hela var Xokosemlan en mycket angenäm upplevelse. Ja, bit för bit, betyg för betyg rentav den bästa sen Tössebageriet. Helhetsintrycket dras dock ner av mandeln, och som jag sagt förut - stirra er inte blinda på betygen, det är bara siffror.

Jag kan här inte låta bli att tycka lite synd om Brunkebergssemlan som fick lida för sin snålt tilltagna mandelmassa. I övrigt var den ju egentligen alldeles särdeles välsmakande. Rapporter har också nått Semmelmannen om Brunkebergssemlor där man varit mer generös med mandelmassan. Var betyget orättvist? Nej, hur ska jag kunna utgå från något annat än den semla jag faktiskt äter?

Så, kort sagt: betygsmässigt ett toppsemla. Totalintrycket, en topp 5-semla. Bra jobbat Xoko. Men kolla upp det där med element. De har de nog på kontinenten med när det fryser på ska ni se.

Pris: 36 kr. Tre kronor billigare än Tössesemlan som rör sig i samma toppskikt. Ok med andra ord. Kvalitet kostar. Tyvärr.

Betyg: Xoko, Rörstrandsgatan 15

Utseende: 5

Lock: 5

Bulle: 5

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Totalbetyg: 5 sventon

Till att börja med vill jag hälsa alla nya läsare välkomna. Att vi är många som tycker att just semlan är det som lyser upp en annars jämntjock sömngångartillvaro fram till påska, det visste jag ju förstås. Men att ni, och ni äro numera tusenden, skulle hitta hit, gläder Semmelmannen mycket. Och gör förstås att mitt uppdrag blir ännu viktigare. För när man har ögonen på sig blir det så att säga på riktigt. En känd rockmusiker sade en gång att en sång är inte en sång förrän nån hör den, och jag identifierar mig lite med det uttalandet i det här fallet.

Nåväl. Dagens semla var predestinerad att ätas i Vasastan. Kompassen var satt i riktning Stinas bageri på Tegnérgatan för en fika. Genom ett sånt där blött snöväder som bara gör de som sitter inomhus och tittar ut lyckliga halkade sig Semmelmannen fram på stadens trottoarer. För att vid ankomst inse att bageriet endast fungerade som ett försäljningsställe, och hur vackra och goda än bakverken såg ut, kunde jag inte fika här. Jag får återkomma till Stinas en annan dag, och tydligen har de fik på Frejgatan!

Efter en kort överläggning valdes istället det närbelägna Annikas hembageri på Odengatan. Ett mycket bra val. Ett litet oansenligt bageri som varken åtnjuter samma aura av stil eller historik som andra, men som år efter år levererar beundransvärda bakverk till hjärtliga priser. Ingen som gått förbi det lilla bageriet och sett de härliga semlorna i fönstret kan väl heller ha undgått att få torka sig i mungipan. De ser rentav fantastiska ut, eller hur!

Ja de är sannerligen en fröjd för ögat, dessa sibiriska semmelstoltheter. Locket är skuret till perfektion, och min semla täcktes av gnistrande vitt florsocker helt klart i klass med det så omhuldade på Gröndalssemlan i söndags. Tyvärr var mitt lock aningens torrt i kanterna, vilket nu i och för sig inte är hela världen eftersom den grädde som skrapas upp med locket avhjälper detta, men ändå.

Grädden var exemplariskt luftigt vispad och vackert spritsad i smakfull mängd. Precis i min smak. Detta gällde också bullen, som var mycket aromatisk med en välgräddad yta som gick i en perfekt teakbrungul färgskala. Väl synliga bitar av kardemumma satte en tydlig prägel både visuellt och i munnen. Kanske innebar bullen ett litet steg tillbaka mot aningen mjukare konsistens efter Tössesemlans fastare uppenbarelse. Smaken var så givande att bullens fasthet hamnade lite i skymundan.

Vi som verkligen bryr oss om våra semlor vet att mandelmassan är det som skiljer en bra semla från en världsstjärna. Och vi vet också att om man efter att ha förtärt locket och två, kanske tre tuggor av själva semlan tycker sig vara inne i en gastronomisk upplevelse utöver det vanliga, finns det inget som kan göra en så besviken som en ordinär mandelmassa. 

När det kommer till mandelmassan delar semlan från Odengatan mycket med både Gunnarssons och Gröndals godsaker. En puréaktig konsistens och mycket gulaktig färg som vid en okulär besiktning knappt visar några skönjbara mandelbitar. De finns där, men eftersom de är skållade bjuder de inte något tuggmotstånd att prata om. Lite synd, för det är äkta mandel. Konsistensen är resultatet av mängden vatten i mandelmassan, vilket alltså i det här fallet verkar varit lite mer än vad jag föredrar.

Någon nämnde att man bör använda en nypa bittermandel i mandelmassa och att detta ska ha mer påverkan på smaken än huruvida mandeln är skalad eller inte. Någon sådan smak märktes tyvärr inte alls av i Annikasemlan. Men Semmelmannen lägger det på minnet, även om han står fast vid att den godaste mandelmassan är gjord på oskalad mandel. Att det ger en annan karaktär är vi nog överens om. 

Denna semla slukades, det ska sägas. Det var ingen semla det kommer skrivas böcker om, men en mycket god godsak som med ett bra pris gör sig väl både i de fina salongerna som i snutbilen halv tre på natten. För övrigt tycker jag det äts alldeles för lite semlor på stan. Varför ser man så sällan någon som glupskt slukar en semla på bussen? Fundera på det mina unga vänner! 

Pris: 28 kr. Mycket bra pris för att vara en semla som säljs på en av stadens större gator. Ett extra plus för mycket givmild och personlig service.

Betyg: Annikas hembageri, Odengatan

Utseende: 5

Lock: 4

Bulle: 4

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Total: 4,5 sventon